2026 och Sankalpa
Så har årets första dag anlänt. Ett nytt år, nya dagar, nya upplevelser och erfarenheter och inte minst nya förväntningar. Särskilt närvarande brukar förväntningarna vara så här i början av året. Som om alla gör en nystart och tänker att nu, nu ska jag minsann göra allt det där jag inte fick till under förra året.
Ganska ofta handlar de tankarna och förväntningarna om vår fysiska hälsa. Vi planerar att äta bättre, träna mer och vara mer disciplinerade.
Men jag tycker yogans ”Sankalpa” är ett fint sätt att ta sig an det nya året. Där det inte vilar krav, förväntningar, press och stress, utan en intention. En innerlig önskan eller längtan som ger en innerlig intention. Sankalpa kan förvisso tolkas som ett löfte om man ser till ordets rena betydelse.
Ordet kommer från sanskrit och delas upp i två delar:
San – En koppling till den högsta sanningen eller den sanna delen av dig själv.
Kalpa – Ett löfte eller en regel, att följa framför alla andra regler. Någon form av beslutsamhet.
Syftet är dock inte att skapa löften och regler, utan snarare att hitta sin sanna potential, som redan finns inom oss, för att uppnå något meningsfullt för oss.
Jag brukar prata om det som en innerlig önskan. En sann innerlig önskan.
Det låter ofta så stort och kanske lite svårt att ha tilltro till att det ska gå ett fullfölja det. Men jag tror vi fastnar i för stora steg. Den innerliga önskan vi har går oftast att dela upp i små steg och det är de små stegen som för oss framåt mot det vi längtar efter.
Myrsteg är också steg.
Ibland räcker inte ett år. Det är okej bara man upplever att man rör sig i en riktning som känns rätt för en själv.
Jag hade många år en innerlig önskan och längtan efter att få in mer yoga i mitt liv och utbilda mig mer inom yogan för att kunna leva mer i linje med det som tilltalar mig i den yogiska filosofin. Jag har ärligt talat betalat en del anmälningsavgifter på lärarutbildningar som jag inte fullföljt. Det var för stort steg där och då.
I stället har jag med små steg tagit in yogan. Som en egen praktik främst. Där jag själv praktiserar yoga för att närma mig yogan. Så klart upptäckte jag att det inte var yogan jag närmade mig utan mig själv.
Yogan förde mig närmare mig själv. Det gjorde det möjligt för mig att ta fler steg i min önskade riktning.
Idag är jag yogalärare. Jag fullföljde de stegen i min takt i lagom stora doser.
Jag har kvar samma innerliga längtan och önskan även detta år, att leva mer i samklang med yogan och den yogiska filosfin. Jag ser varje dag som en övning, ett steg, en lärdom.
Det betyder inte att jag mediterar flera timmar och djupandas jämt äter veganskt och är balanserad. Nej, jag är också människa som utmanas om och om igen. Jag ramlar ofta, tappar bort min kompass en smula. Men jag reser mig igen och navigerar rätt och tar några steg till. Så som livet är.
En lärare sa till mig en gång:
”vi är inga yogisar, vi praktiserar yoga”
Det tänker jag ofta på och är ödmjuk inför att jag alltid lär mig.
Så med mig in i 2026 finns alltså yogan, min sankalpa, att fortsätta göra yogan till en del av mitt liv både på mattan och utanför mattan. Det är min innerliga önskan och längtan och jag tar det steg för steg.
Vad har du för innerlig önskan inför 2026? Vad längtar du efter som inte vilar på måsten och borden eller krav utifrån. Utan inifrån dig, vad längtar du efter att få mer av i ditt liv?
