Om konsten att vara nybörjare

Rädslan för att inte kunna

I alla år har jag haft svårt för att vara nybörjare. Om jag skulle gå en kurs eller prova en aktivitet var jag tvungen att först läsa in mig så mycket jag kunde. Jag behövde ha “lite koll”.

Utan att egentligen reflektera över att man faktiskt går en kurs för att lära sig – inte för att redan kunna allt från början. Jag var livrädd för att verka okunnig eller dum. Och det bottnade så klart i en rädsla för att inte passa in, inte tillhöra eller få vara en del av sammanhanget.

Det är inte bara sorgligt, det tar också enormt mycket energi.

När allt vände

Efter min stora krasch och flera år av sjukskrivning kom jag till en vändpunkt där jag började göra tvärtom.
Jag valde att se mig själv som nybörjare i allt. Jag ville börja om från början.

I min rehabiliteringsprocess gick jag på rehabkurser via Arbetsförmedlingen som jag tidigare själv hade kunnat hålla i. Jag gick på olika former av fysisk träning som jag redan var väl bevandrad i, men nu i rollen som nybörjare.

Jag lät mig guidas, visas, ledas och läras. Jag satt där och betraktade mig själv som ett oskrivet blad och började om.

Det blev någon slags reset i livet.

Det var viktigt för mig i läkandet. Kanske för att det tog ifrån mig ansvaret att alltid ha koll. Det gav mig möjlighet att släppa prestationskraven. Men också för att jag öppnade mig för att se saker som de faktiskt är, stunder som de är, och därmed verkligen kunna ta emot det som händer i närvaro. Men oj, vad det behövdes träning. Det var inte lätt det lovar jag!

Att återvända till nybörjaren

Sedan dess har jag tyckt om att vara nybörjare. Och i yogan tänker jag ofta på det.
Jag glömmer bort det ibland, men ofta kommer jag på mig själv och återvänder till nybörjaren inom mig.

Jag har praktiserat yoga i snart tio år och gått flera större yogautbildningar. Trots det älskar jag att gå kurser som riktar sig till nybörjare. Jag går gärna på yogaklasser som andra håller i och kliver in med inställningen:
“Det här kan inte jag – visa mig.”
Det är oerhört utvecklande, stimulerande och lärorikt att ha den inställningen. Jag lär mig något hela tiden. Faktum är att varje gång jag sätter mig på mattan för att yoga är det ett nytt möte. En ny möjlighet. En ny lärdom.
Jag är aldrig färdig, och jag försöker vara ödmjuk inför att jag aldrig kommer bli fullärd.

Hierarkier inom yoga

Det kan skava lite i mig när man ser klipp på sociala medier där någon gör positioner och skriver “yoga for beginners”.
Ofta är positionerna sådana som förekommer i de flesta klasser, och jag tycker ibland att det blir missvisande.

Det skapar också en slags hierarki där vi sorterar in oss i fack; nybörjare eller erfaren. Jag tror att det gör något med oss. Vi börjar sträva efter att lämna nybörjarstadiet, som om det skulle ha lägre status. Vi börjar värdera.

Men tänk om vi i stället kunde göra varje rörelse som om vi aldrig gjort den förut. Som om varje möte med kroppen är ett nytt möte.
Vad skulle vi upptäcka då?
Vad skulle vi höra?
Vad skulle stunden på mattan ge oss?

Det vi tror att vi redan kan

Tänk om den där rörelsen “för nybörjare” egentligen är precis det din kropp behöver mest. Kanske är det just den rörelsen som frigör något spänt och blockerat inom dig. Kanske är det där releasen finns. Och om du inte gör den – för att du inte längre ser dig som nybörjare – kanske du går miste om något viktigt.

Vi är alla varandras lärare

På samma sätt som jag försöker möta yogan som nybörjare försöker jag också möta människor så. Som någon som har något att lära mig.
Med betoning på försöker. Jag är inte mer än människa, och ibland faller jag tillbaka i gamla roller och mönster. Men även det har något att lära mig.

I yogashalan, där jag möter människor i en yogaklass, tänker jag alltid att vi alla har något att lära av varandra. Även om det är jag som sitter längst fram och leder klassen så finns det något hos varje person i rummet som kan lära mig något – om mig själv, om yogan, om världen och om livet. Jag har stor respekt för det och ogillar synsätt där vi sorterar människor i kategorier och hierarkier. Vi har olika kunskaper. Vi befinner oss i olika livssituationer. Vi bär olika erfarenheter och lärdomar. Men vi är alla lika viktiga.

Vi är alla gurus

Jag har stor respekt för yogalärare med lång erfarenhet och djup kunskap. Jag kan absolut hamna i att jag ser upp till dem. Men att göra någon till en allvetande guru med alla svar blir sällan bra – varken för mig eller för den personen.
Vi kan olika saker. Vi har lärt oss olika saker i olika skeden av livet. Ingen är mer eller mindre värd. Ingen är mer eller mindre kunnig som människa.
Vi vet bara olika saker.

Våga vara nybörjare

Så jag vill verkligen uppmuntra er alla att våga vara nybörjare. Det är utvecklande, roligt och lärorikt. Utan att ta ifrån oss våra kunskaper eller förminska oss själva kan vi möta varje stund, varje möte och varje yogaposition som om vi aldrig upplevt det förut. Och våga öppna oss för vad det kan ge oss. Vi är alla gurus.