Yoga utanför yogamattan

När jag först började praktisera yoga var det ashtanga yoga. Jag var väldigt upptagen av att klara av positioner och drevs en hel del av prestation. Samtidigt var det någonting stillsamt med yogan som inträffade. Något hände där som jag inte upplevde i andra fysiska aktiviteter. Som ett möte med något jag inte tidigare haft kontakt med. Något jag inte riktigt kunde sätta ord på. Jag mådde väldigt bra av yogan.

Så trots att mycket handlade om positioner och en önskan att vara vig och flexibel, fanns där ändå något annat som lockade.

Det, i kombination med mitt intresse för andlighet och personlig utveckling, gjorde att jag började läsa mer om yoga och kom in på den yogiska filosofin. En filosofi som sträcker sig långt tillbaka i tiden och har sitt ursprung i Indien.

Jag blev, och är fortfarande, väldigt intresserad. Samtidigt har jag ofta upplevt filosofin som överväldigande och mastig. Jag har behövt plocka isär den, ta den i perioder, låta den sjunka in. Lyssna på andra lärare och ta hjälp för att förstå. Men ganska snabbt kände jag att jag hade hittat något som talade till mig. Där föddes också en längtan att låta yoga bli något mer än det som sker en stund på en yogamatta.

Så vad är då yogisk filosofi?

Jag kan ärligt talat inte riktigt säga det. Jag lär mig nya saker hela tiden och upptäcker nya dimensioner av yogan. Men jag kan försöka dela med mig av det jag själv ofta funderar på och kanske återkomma och skriva mer framöver.

När man fördjupar sig i yogisk filosofi dyker namnet Patanjali nästan alltid upp. Han anses ha sammanställt Yoga Sutra, en klassisk text som än i dag ligger till grund för hur vi förstår yoga som mer än bara fysiska positioner.

I Yoga Sutra sammanfattas yoga i 196 korta meningar, så kallade sutror. Texten är uppdelad i fyra delar och beskriver yoga som en väg mot inre lugn och klarhet. Den handlar om medvetandets natur, om hur lidande uppstår och om möjligheten till inre frihet.

En av de mest kända formuleringarna är definitionen av yoga:

Yoga är att stilla sinnets rörelser.

I Yoga Sutra beskrivs hur lidande uppstår när vi identifierar oss med sinnets rörelser, och hur frihet kan upplevas när de stillas. Så genom att stilla sinnets rörelser kan vi enligt detta synsätt, frigöra oss från lidande. Alltså kan yogan vara en väg för att frigöra oss från lidande.

Med det menas att yoga handlar om att lugna det ständiga flödet av tankar, känslor, minnen och intryck som rör sig inom oss. Vårt sinne är nästan alltid i rörelse. Vi planerar, oroar oss, analyserar, jämför och reagerar. Ofta identifierar vi oss helt med våra tankar och känslor. Vi tappar kontakten med vårt autentiska jag och fastnar i gamla mönster och olika former av flyktbeteenden.

Att stilla sinnets rörelser betyder inte att vi ska sluta tänka eller trycka bort tankar. Det handlar snarare om att skapa ett inre lugn där tankarna inte längre styr oss. Där vi inte heller identifierar oss med vad vi tänker och känner. När sinnet blir stilla kan vi uppleva större närvaro, klarhet och en känsla av att vara mer förankrade i oss själva.

I den meningen är yoga inte bara fysiska positioner utan en praktik som hjälper oss att hitta en plats av stillhet mitt i livets rörelse.

En viktig del i Yoga Sutra är den åttafaldiga vägen: yogans åtta steg. De rör allt från etik och förhållningssätt, till kropp, andning, koncentration och meditation. En stegvis väg mot större medvetenhet. (Det är de stegen du ser på tavlan av det stora trädet i yogaskogen. Där man namngett åtta grenar på trädet efter varje steg.)

Men för mig har det varit viktigt att börja någonstans mer grundläggande, med närvaro.

Så min största träning har varit och är att öva närvaro, både på mattan och utanför den. Och det är inte alltid enkelt. I perioder går det bra. I andra är jag mer slav under gamla vanor och flyktbeteenden.

Det där ständiga bruset vi omges av, och som också pågår inom oss, skapar vi ofta själva i brist på närvaro. Inte sällan för att vi flyr våra känslor. Vi håller oss upptagna. Vi fyller tystnaden. Vi scrollar, tränar, lyssnar på poddar, äter, dricker.

Det betyder inte att allt detta är “fel”. Men genom närvaro kan vi börja fundera över våra val och vad de står för. Vi kan göra mer medvetna val i stället för att agera på autopilot.

När man börjar träna på närvaro blir det ofta både ovant och obehagligt. Känslor kan dyka upp. På yogamattan är vi ofta mer beredda på det, där är det nästan en del av syftet för många. Men i vardagen, utanför yogamattan, är det mer utmanande. I alla fall för mig.

Så när jag pratar om yoga utanför yogamattan handlar det mycket om just det:

Att vara här och nu.

Att acceptera nuet precis som det är.

Att uppleva det i stället för att kämpa emot det.

Rent konkret kan det vara att ta bort hörlurar oftare. Vara i tystnad. Stanna upp och ta några andetag. Scanna av hur jag faktiskt mår. Lägga bort telefonen. Inte multitaska. Inte kämpa emot och protestera det som är utan försöka ta det just för vad det är just precis nu. Enklare sagt än gjort.

Det finns oändligt många små sätt att träna närvaro på.

Och genom att träna på allt det här tränar jag yoga. Fast utanför yogamattan.

När jag dessutom gör min yogapraktik på mattan, helst dagligen, så hjälper jag mig själv på vägen. Yogapraktiken hjälper mig frigöra spänningar, släppa taget om låsningar, kapitulera för nuet tex accepterar en position (ja jag menar Happy baby som aldrig är ”happy” för mig) och upplever stunden precis som den är. Det är de färdigheterna jag sen fortsätter öva i min vardag.

Vi människor hamnar ofta i konflikt med verkligheten. Vi vill att det ska vara annorlunda än det är, och den kampen skapar lidande. Ett enkelt exempel är vintern och kylan. Om vi hela tiden protesterar mot att det är kallt, spänner oss och ojar oss, ja då blir upplevelsen mer plågsam. Men om vi klär på oss och försöker förhålla oss till kylan som den är, slappnar av, så förändras något i oss. Kylan kanske är densamma, men vårt lidande minskar.

Är det inte fascinerande att någon för så länge sedan formulerade tankar som fortfarande träffar så rakt in i våra liv idag?

För mig är yogisk filosofi inte något färdigt system jag “kan”. Det är något jag brottas med och långsamt försöker förstå.

Och kanske är det just så man behöver göra, små steg i det lilla, i vardagen, i hur vi väljer att möta oss själva och världen.

Jag återkommer gärna och skriver mer om de åtta stegen framöver.