ADHD, maskering och att ”passa in”

En uppskattad föreläsning i Yogaskogen
Förra veckan hade vi besök av leg. Psykolog Ulrika Thornadtsson Holland i yogaskogen. Hon föreläste om ADHD hos kvinnor/flickor. Det blev en mycket uppskattad föreläsning och intressanta diskussioner och reflektioner. Det kändes verkligen jättefint att vi fick till den här kvällen och genast har jag massa idéer till fler.

Maskering och kompensation – att dölja sina svårigheter
Men jag tänkte återkomma till något hon pratade om i sin föreläsning, nämligen maskering och att kamouflera och kompensera. Alltså att man kämpar väldigt hårt med att försöka maskera sina svårigheter. Man vill passa in och inte sticka ut så man blir väldigt duktig på att maskera och imitera och läsa av andra. Det här har också ett högt pris i form av social utmattning och ibland faktiskt nedstämdhet. Likaså utvecklar många med adhd en hel del kompensatoriska strategier som också har ett högt pris och kan leda till utmattning.

Min egen resa
Just det här området i föreläsningen fastnade lite extra hos mig. Som många av er vet så har ju jag fått diagnosen ADHD i vuxen ålder efter att ha återfallit i just utmattning. Det här med att maskera och kompensera är något jag väldigt väl känner igen mig i och det gjorde lite ont att lyssna på det här faktiskt. Det blir lite som ett sår som finns där. För herregud vad det har kostat! Så mycket energi som gått åt till just att hålla ihop och passa in och försöka följa nån slags mall som inte alls är designad för mig.

I dag är det inte så. Idag har jag hittat en helt annan väg där bland annat yogan har en stor del i att jag kunde hitta ett friare sätt att förhålla mig till livet, till mig själv och till kraven och allt det där. Idag skulle jag säga att tack vare yogan har jag hittat mig själv utan maskering och allt det där och det var en stor läkning och frihet.

Men innan det, innan yogan ens fans som begrepp i mitt liv, skulle jag säga att just maskering och kompensation har utgjort stor del av min tillvaro och jag har betalat ett väldigt högt pris för det.

När jag växte upp fanns inte ADHD. Man kunde höra talas om DAMP men det var bara pojkar och väldigt tydliga utåtagerande beteenden. Så det var ingen kunskap som direkt fanns då. Så jag kunde aldrig förklara eller förstå det som hände inom mig med den typen av terminologi. Det som man gör då – och som jag gjorde då – var att jag belastade mig själv i stället och blev väldigt självkritisk och hård mot mig själv. Vilket så klart inte var särskilt bra för mig i det långa loppet.

Sen är det ju så om man kompenserar och maskerar, att det inte blir tydligt för andra vad man har för utmaningar och därav kan det vara svårt både att bli tagen på allvar och att bli förstådd. Så det var inte heller självklart att försöka prata med någon. Prata om vad liksom? Hur skulle jag kunna beskriva det?

Ja det här fastnade väldigt mycket hos mig och jag önskar vi skulle kunna göra mer på det här temat. Kanske en grupp för kvinnor med ADHD? Där vi snackar, delar erfarenheter och så klart: yogar! Vad tror ni om det?

Normer och utanförskap
Jag tycker i alla fall att det är så sorgligt det här, att det är så inbyggt i oss att vi måste ”passa in” och att vi så tidigt i livet kan få erfara att vi inte gör det. Att det är något fel på oss. Att vi har en norm och en mall som faktiskt är ganska snäv. Det är ju så många som inte alls känner att de passar in där. Både med och utan ADHD. Det gör oss så illa.

Dessutom kör vi slut på oss själva och våra resurser genom att försöka dölja och kompensera och det enda som händer är att vi börjar må sämre.

Föreläsning och kanske en grupp?
Några av de här tankarna pratar jag också om i min föreläsning. Den handlar ju inte specifikt om ADHD men om att inte passa in och hur det kan föra en till dåligt mående och psykisk ohälsa. Jag gillar inte att kalla det föreläsning egentligen, snarare en stund där jag berättar om mitt liv. För det är just jag gör, jag berättar om mitt liv.

Skulle du vilja lyssna så kommer jag den 27 april kl 18:00 vara på Café Nikolai (Nikolaikyrkan i Örebro) och föreläsa där. Det kommer vara kostnadsfritt men man kan gärna köpa lite fika i deras fina café att ha under tiden.

För dig som känner igen dig i detta, skulle du vilja att vi startade en grupp för kvinnor med ADHD? Hör i så fall av dig till mig!